Kritisk vän i handledningssituationen: några tankar

Här följer några reflektioner från två deltagare i Kritiska vänner-projektet inom bibliotek Lärosäten Syd:

 

Tidigare i våras åkte jag till Lunds Universitetsbibliotek för att vara en kritisk vän till Ingela under hennes handledningstillfälle. Vi hade träffats en gång tidigare och då diskuterat vad jag särskilt skulle observera och komma med feedback på under tillfället. Vår första träff handlade också mycket om att prata om hur vi jobbar med handledning på våra olika bibliotek, vilket jag tyckte var intressant och bra eftersom det också blev ett tillfälle att få tips och dela erfarenheter med varandra.

Väl i Lund satt jag alldeles tyst och försökte vara en ”fluga på väggen” under handledningstillfället (vilket var kanske lite lättare sagt än gjort, eftersom användaren gärna ville blanda in mig i samtalet också) och försökte samtidigt observera, analysera och fundera på utvecklingsmöjligheter. Det kändes givande på många sätt: jag blev uppmärksam på hur jag själv gör när jag handleder, hittade många ”gemensamheter” (”sådär säger jag också”!) och fick framförallt öva mig på att ge konstruktiv feedback till Ingela. Eftersom vi inte kände varandra så väl sedan tidigare och eftersom jag inte är en kollega till Ingela, kunde jag förhoppningsvis se på handledningstillfället med nya ögon och med ett annat perspektiv. Det svåraste tyckte jag var att ge tips på hur Ingela skulle kunna göra ”förbättringar”, eftersom hon var så pedagogiskt medveten under hela tillfället, men jag hittade ändå några småsaker med utvecklingsmöjligheter.

Jag vill gärna testa den här metoden fler gånger, med kollegor på mitt bibliotek på Malmö högskola, eller med bibliotekarier från andra arbetsplatser, eftersom jag tyckte att det kändes lite lyxigt att få vara med om någon annans handledning, att öva sitt lyssnande och iakttagande och fundera på möjliga lösningar för ett ännu bättre handledningssamtal. Jag gick ifrån Lunds UB som en kritisk vän med massor av pepp!

 

/Lisa Bergenäs

 

 

Jag hade förmånen att få vara Lisas kritiska vän och observerade henne vid ett tillfälle under våren när hon handledde en student i informationssökning. Det var givande att själv få feedback efter  att ha handlett, men det var minst lika givande, om inte mer, att få sitta med under någon annans handledning. Det är också mycket intressant att vara i ett annat bibliotek och en annan miljö, då det väcker tankar kring omständigheterna kring ett handledningstillfälle som man annars kanske inte reflekterar över; vilket slags rum sitter man i under handledningen och vad skapar det för förutsättningar för ett bra möte? Hur upplever klienten/studenten miljön? Vad ger rummet för förutsättningar för klienten/studenten? Kan hen till exempel sitta kvar och jobba vidare efter avslutad handledning? 

Att vara kritisk vän är också att få en möjlighet att öva sig i att ge och ta emot feedback, och det uppskattade jag också mycket att få öva mig i. För många tar det säkert emot att delta i ett ”kritisk vän”-program av just den anledningen, men jag rekommenderar då att man gör som jag och Lisa, kanske mest av en slump, gjorde: prata om det! Vid vårt första möte så pratade vi lite om detta att ge feedback, hur vi trodde att det skulle kännas, vilka ord man kanske med fördel kan använda (utvecklingspotential!) samt vilka för- och nackdelar det finns med att göra en sådan här övning med någon man känner eller inte känner. Angående det sistnämnda så konstaterade vi att det faktum att vi varken var kollegor vid samma arbetsplats eller hade en privat relation kunde ses som något positivt och avdramatiserande. Finns det ingen relation, och ingen daglig kontakt, så finns det heller inget att ”förlora”, eller anledning att vara rädd för när man ska ge feedback: mottagaren behöver inte ta eventuell ”negativ” kritik (utvecklingspotential!) personligt, personen som ger kritiken känner en ju inte och har därför kanske lättare för att vara saklig. Därmed inte sagt att man inte också kan vara kritiska vänner till varandra inom en arbetsplats, men då kan det ju också vara bra att prata igenom vilka förutsättningarna är och vad det egentligen är man ska ge feedback på, och varför. 

Jag kan varmt rekommendera alla som vill utvecklas i sin yrkesroll att prova på att vara kritisk vän, och jag hoppas få möjlighet att delta i ett sådant program flera gånger under mitt yrkesliv. Man är ju aldrig fullärd! 

 

/Ingela Wahlgren