fredag 17 juni 2016

Kritisk vän i handledningssituationen: några tankar


Här följer några reflektioner från två deltagare i Kritiska vänner-projektet inom bibliotek Lärosäten Syd:


 

Tidigare i våras åkte jag till Lunds Universitetsbibliotek för att vara en kritisk vän till Ingela under hennes handledningstillfälle. Vi hade träffats en gång tidigare och då diskuterat vad jag särskilt skulle observera och komma med feedback på under tillfället. Vår första träff handlade också mycket om att prata om hur vi jobbar med handledning på våra olika bibliotek, vilket jag tyckte var intressant och bra eftersom det också blev ett tillfälle att få tips och dela erfarenheter med varandra.

Väl i Lund satt jag alldeles tyst och försökte vara en ”fluga på väggen” under handledningstillfället (vilket var kanske lite lättare sagt än gjort, eftersom användaren gärna ville blanda in mig i samtalet också) och försökte samtidigt observera, analysera och fundera på utvecklingsmöjligheter. Det kändes givande på många sätt: jag blev uppmärksam på hur jag själv gör när jag handleder, hittade många ”gemensamheter” (”sådär säger jag också”!) och fick framförallt öva mig på att ge konstruktiv feedback till Ingela. Eftersom vi inte kände varandra så väl sedan tidigare och eftersom jag inte är en kollega till Ingela, kunde jag förhoppningsvis se på handledningstillfället med nya ögon och med ett annat perspektiv. Det svåraste tyckte jag var att ge tips på hur Ingela skulle kunna göra ”förbättringar”, eftersom hon var så pedagogiskt medveten under hela tillfället, men jag hittade ändå några småsaker med utvecklingsmöjligheter.

Jag vill gärna testa den här metoden fler gånger, med kollegor på mitt bibliotek på Malmö högskola, eller med bibliotekarier från andra arbetsplatser, eftersom jag tyckte att det kändes lite lyxigt att få vara med om någon annans handledning, att öva sitt lyssnande och iakttagande och fundera på möjliga lösningar för ett ännu bättre handledningssamtal. Jag gick ifrån Lunds UB som en kritisk vän med massor av pepp!

 

/Lisa Bergenäs

 

 

Jag hade förmånen att få vara Lisas kritiska vän och observerade henne vid ett tillfälle under våren när hon handledde en student i informationssökning. Det var givande att själv få feedback efter  att ha handlett, men det var minst lika givande, om inte mer, att få sitta med under någon annans handledning. Det är också mycket intressant att vara i ett annat bibliotek och en annan miljö, då det väcker tankar kring omständigheterna kring ett handledningstillfälle som man annars kanske inte reflekterar över; vilket slags rum sitter man i under handledningen och vad skapar det för förutsättningar för ett bra möte? Hur upplever klienten/studenten miljön? Vad ger rummet för förutsättningar för klienten/studenten? Kan hen till exempel sitta kvar och jobba vidare efter avslutad handledning? 

Att vara kritisk vän är också att få en möjlighet att öva sig i att ge och ta emot feedback, och det uppskattade jag också mycket att få öva mig i. För många tar det säkert emot att delta i ett ”kritisk vän”-program av just den anledningen, men jag rekommenderar då att man gör som jag och Lisa, kanske mest av en slump, gjorde: prata om det! Vid vårt första möte så pratade vi lite om detta att ge feedback, hur vi trodde att det skulle kännas, vilka ord man kanske med fördel kan använda (utvecklingspotential!) samt vilka för- och nackdelar det finns med att göra en sådan här övning med någon man känner eller inte känner. Angående det sistnämnda så konstaterade vi att det faktum att vi varken var kollegor vid samma arbetsplats eller hade en privat relation kunde ses som något positivt och avdramatiserande. Finns det ingen relation, och ingen daglig kontakt, så finns det heller inget att ”förlora”, eller anledning att vara rädd för när man ska ge feedback: mottagaren behöver inte ta eventuell ”negativ” kritik (utvecklingspotential!) personligt, personen som ger kritiken känner en ju inte och har därför kanske lättare för att vara saklig. Därmed inte sagt att man inte också kan vara kritiska vänner till varandra inom en arbetsplats, men då kan det ju också vara bra att prata igenom vilka förutsättningarna är och vad det egentligen är man ska ge feedback på, och varför. 

Jag kan varmt rekommendera alla som vill utvecklas i sin yrkesroll att prova på att vara kritisk vän, och jag hoppas få möjlighet att delta i ett sådant program flera gånger under mitt yrkesliv. Man är ju aldrig fullärd! 

 

/Ingela Wahlgren 

 

 

onsdag 15 juni 2016

Kritiska vänner på bibliotek - återträff



Under våren 2016 har  några  av oss biblioteksmedarbetare inom Lärosäten Syd genomfört en ”Critical friends*”-aktivitet, och den 11 maj samlades ett litet gäng för återträff. Återträffen riktade sig både till de som var med på inspirationsdagen, men även till andra som inte deltog tidigare men som var nyfikna på metoden.
Under återträffen fick vi lyssna på erfarenheter av och tankar kring metoden: hur de som varit varandras kritiska vänner upplevt det, vilka insikter har de fått? Hur fungerar metoden?

Inledningsvis diskuterade vi det faktum att ganska få valt att delta, och vad det kunde bero på. Vi diskuterade begreppet "Kritisk vän": det kan upplevas som negativt laddat, och hur kan man komma runt det? Vi diskuterade olika andra synonymer, men enades om att det riskerar att bli "urvattnat" och att begreppet "kritik"  har en oförtjänt dålig klang. Positiv kritik är ju en väg till utveckling, och deltar man i projektet Kritiska vänner så måste man våga utmana sig själv till att motta konstruktiv kritik. Vi kom fram till att vi skulle kunna ha haft en förklarande undertitel, t ex "Kritiska vänner - utveckling genom kollegial feedback.
Därefter gick vi bordet runt och fick lyssna på deltagarnas erfarenheter:

Jenny Magnusson (MAH:s bibliotek) och Katarina Böhme Evengård (SLU:s bibliotek) hade varit varandras kritiska vänner, och besökt varandras undervisning. När Jenny höll en storföreläsning för ca 300 blivande förskolelärare satt Katarina i publiken, och när Katarina höll en workshop för ca 15 studenter så satt Jenny med och observerade. Det är i realiteten svårt att få till lämpliga observationstillfällen och det praktiska får styra. Även om deras respektive undervisningstillfällen skilde sig åt ganska mycket i format och storlek, så menade de att det fanns igenkänningsfaktorer, att man delade samma funderingar inför sin undervisning.

Jenny och Katarina hade haft ett förmöte där de berättat om sin kommande undervisning och förklarat vilka aspekter de ville ha feedback på. Detta förmöte gav en känsla av trygghet: att det fanns i förväg avtalade ramar. De använde checklistan (länk) som stöd i sina diskussioner och plockade det ur checklistan som kändes relevant för dem.
Om metoden: Jenny och Katarina tyckte att metoden var en effektiv kompetensutvecklingsinsats: man fick ut mycket matnyttigt på kort tid och med relativt liten insats. Feedbacksituationen är bra både för den som får, men också för den som ger feedback. Inom en organisation kan det uppstå en "undervisningskultur" som man omedvetet anpassar sig till, därför är det extra värdefullt att få feedback från någon som inte tillhör samma organisation men som ändå har förståelse för kontexten.

Ingela Wahlgren (Lunds UB) och Lisa Bergenäs (MAH:s bibliotek) observerade varandra i handledningssituationer som påminde om varandra: Ingela höll en "boka en bibliotekarie"-session och Lisa en "handledning i infosök"-session. De träffades tre gånger inför observationerna: en gång för att prata ihop sig och ytterligare en gång strax innan varje observation för att förbereda vad man ville ha feedback på. De använde sig av checklistan och valde ut det som var relevant för handledningssituationen men strök det andra. Sedan hade de också ett kort möte direkt efter varje observation för att ge direkt muntlig feedback. Slutligen skickade de skriftlig feedback till varandra en tid efteråt.
Om metoden: både Ingela och Lisa tyckte metoden var mycket givande, kul och lärorik. Den specifika situationen, handledningssituationen, ställer särskilda krav. Kanske ska man observera mer än ett sådant tillfälle, eftersom varje handledningstillfälle är unikt beroende på vilken person man handleder? Det är bra att ha en kontakt inom en annan organisation. Att få positiv feedback är värdefullt som "kvitto" på vad som fungerar. Det är också användbart att få konkret feedback: vad är bra, och varför är det bra?
Ingela och Lisa ansåg bägge två att det vore bra att upprepa denna aktivitet, kanske vartannat eller vart 3.e år.

Jessica Zaar (MAH:s bibliotek) och Annika Nilsson (Fysikbiblioteket, LU) har knutit kontakt men ännu inte fått tillfälle att göra observationer. De har haft möte där de utbytt erfarenheter inom undervisning och planerar att genomföra Kritisk vän-observationer under hösten, eventuellt både i handlednings- och undervisningssammanhang.



*Om metoden:
 ”Critical friends” används för att förbättra arbetsmetoder främst riktad till  undervisande bibliotekarier (men kan också vända sig till annan personal som interagerar med användare på olika sätt, t ex i en infodisk). Metoden går ut på att man ger varandra feedback efter att ha observerat varandra under undervisningssituationer (eller referenssamtalssituationer/andra servicesituationer), och är utformad för att ge både den som blir observerad och den som utför observationen möjlighet till reflektion, gemensam förståelse och konstruktiv feedback. Erfarenheter visar att det är lika givande för bägge parter: både den som observerar och den som blir observerad. Man lär av varandra, får input och nya idéer som utvecklar ens kompetenser.

torsdag 14 januari 2016

Kritiska vänner - vad är det? Inspirationsdag på Pufendorfinstitutet i Lund 160115











Metoden ”Critical friends” används för att förbättra arbetsmetoder och är främst riktad till undervisande bibliotekarier.

Metoden går ut på att man ger varandra feedback efter att ha observerat varandra under undervisningssituationer och är utformad för att ge både den som blir observerad och den som utför observationen möjlighet till reflektion, gemensam förståelse och konstruktiv feedback.
Erfarenheter visar att det är lika givande för bägge parter: både den som observerar och den som blir observerad. Man lär av varandra, får input och nya idéer som utvecklar ens kompetenser.

Vi startar med en inspirationsdag den 15/1 kl 10.00 -15.00 på Pufendorfinstitutet i Lund (Biskopsgatan 3), då vi kommer att få höra föreläsningar kring metoden ”critical friends”. 
Bland annat kommer Katarina Mårtensson vid CED (Centre for Educational Development vid Lunds universitet) hålla en inspirationsföreläsning, och Jette Guldborg Petersen (chef på Universitetsbiblioteket, Lunds universitet) hålla en föreläsning om feedback.

Vi återkommer med mer information om vårens Kritiska vänner-aktivitet!

onsdag 16 december 2015

Workshop Design thinking 151111

Design thinking i teori och praktik! - workshop 151111



Hur kan vi bli bättre på att skifta fokus och utgå från våra kunder/användares erfarenheter och önskemål när vi utvecklar våra verksamheter? Och hur kan vi främja nytänkande och kreativitet?
Ett sätt kan vara att använda sig av Design thinking som kortfattat kan beskrivas som en användarcentrerad, iterativ och experimentell metod för innovation.



Under en eftermiddag fick medarbetare från MAH, Lunds universitets bibliotek samt BTH lära sig mer om Design thinking som metod och också praktiskt testa den.

Workshopledare var  Kitte Dahrén (SLU-biblioteket) och Linda Thorn (Uppsala UB). Både Linda och Kitte var medlemmar i Carte Blanche-gruppen, ett precis avslutat projekt där uppdraget bland annat var att experimentera och testa olika metoder och genom det bidra med nya perspektiv till verksamhetsutveckling. https://cbgruppen.wordpress.com/https://cbgruppen.wordpress.com














onsdag 14 oktober 2015

Med ögon känsliga för norm - halvdag om normkritiskt bemötande 151007

Med ögon känsliga för norm – hur skapar vi förutsättningar för bättre möten med våra användare?


Detta var titeln på en halvdag om normkritiskt bemötande som gick av stapeln på LUX, Lunds universitet, onsdagen den 7 oktober. Ca 50 kollegor från Lunds universitet, Malmö högskola, SLU Alnarp samt Högskolan Kristianstad samlades för att höra på Viktorija Kalonaityte, universitetslektor i organisation och ledarskap vid Ekonomihögskolan, Linnéuniversitetet, samt Tomas Gunnarsson - Genusfotografen.

Viktorija Kalonaityte har skrivit boken ”Normkritisk pedagogik – för den högre utbildningen”.




Hennes föreläsning rörde sig kring frågeställningar som t ex:
  • Vad antar vi om andra och varför? 
  • Vem har tolkningsföreträde?
  • Vad fångas inte upp?
  • Vad förblir osynligt och okänt?
Hon menade att ett normkritiskt förhållningssätt problematiserar kategoriseringen som sådan. Hon konstaterade att det är svårt, om inte omöjligt, att vara normneutral: alla är intrasslade i normsystem och de maktrelationer de upprätthåller.Efter sin föreläsning fick hon oss att diskutera i grupper kring dessa teman:
  • Kunskap & makt
  • Bemötande
  • Normkritiska utmaningar
I diskussionerna tog vi utgångspunkt i vår egen professionella kontext, och efter livliga diskussioner samlade vi våra tankar inom de lika temana på postit-lappar som vi sedan delade med oss av till varandra under fikat:





Därefter var det dags för Tomas Gunnarsson - Genusfotografen.

Tomas arbetar som fotograf, genusvetare och journalist, och skriver, föreläser och debatterar om genustänk i bilder och normkritisk bildanalys. Han driver bloggen Genusfotografen



Med skärpa och humor illustrerade han hur bildkommunikation kan befästa normstrukturer - men också hur man på olika, ganska enkla sätt kan vända upp och ner på begreppen. Han gav många skrämmande exempel ...


Mammatidningar - med barn. Pappatidningar - utan barn
Enligt tillverkaren: en unisexskjorta


... men visade också exempel på undantag och menade att insatser görs på olika håll för att skapa en bättre representativitet i det som bildsätts i det offentliga rummet. Ett exempel är Gävle kommun som i ett projekt helt enkelt gick igenom alla bilder på sin webb, och därefter bytte ut ett antal traditionella motiv mot bilder som bättre avspeglade Gävle kommuns invånare.



Fiske i Gavleån

torsdag 3 september 2015

Välkommen!

Välkommen till vår blogg! Vi som skriver här ingår i en arbetsgrupp för kompetensutveckling för bibliotek inom Lärosäten Syd. 

Här kommer vi att presentera våra gemensamma seminarier och kurser, samt lägga länkar till anmälningsformulär.